En bra dag

Salam,

Inte ofta ser man resultatet av ett ingripande eller ett tal som bekräftar att den var rätt, men idag kändes verkligen som att jag hade gjort något bra.

Dagen började nästan bra, utan så mycket bråk men när var det dags för min fru att gå ut och handla började det gamla vanliga visa. Min son började kräva att hon skulle köpa lego eller något annat eftersom det var länge sedan som han fick något.

Den minsta hade sett våra grannars barn ute i gården och han ville gå ut och då gick hela karusellen igång. Att stoppa den ena som ville följa mamma till marknaden och försöka följa med den minsta så att han inte var ensam ute.

Min fru gick och det minsta var ute ensam, samtidigt försökte jag stoppade min son från att springa ut till sin mor och skrek, som vanligt, att vi var elaka, att vi är aldrig snälla och att vi köper aldrig något till honom. Jag bad min dotter gå ut och ta hand om sin lillebror och då sa hon att min fru var med honom. Då blev det ännu värre, nu ville min son prata med mamma, vilket betydde mer skrik och bråk om han gick ut.

Till slut när han lugnade sig och jag gjorde klar för honom att han kunde prata med henne men inte följa med kallade jag min fru in och han pratade med henne, sedan gick hon till marknaden.

När hon gick kramade jag honom och bar honom till vardagsrummet där jag satt med honom och tröstade honom. Efter en stund när han hade lugnat sig började jag prata med honom och förklarade att vi inte kunde köpa leksaker varje dag eller vecka inte bara för att det kostar men också för att det inte finns något skäl för det. De har tillräckligt med leksaker och man måste ta hand om dem.

Jag bestämde mig för att passa på och ta upp andra saker bland annat detta med att han och sin syster var nu tillräckligt stora för att göra själva vissa saker som att hämta vatten när de är törstiga och städa sitt eget rum varje dag. Jag förklarade också att vi alltid tänker på dem och därför säger vi ibland nej till det de vill. Och att om vi vill att de ska göra saker själva är ett sätt att lära dem att klara saker som de kommer att behöva kunna när de blir äldre.

Jag berättade för honom att när jag var barn min bror och jag städade hemma under helgerna och min syster lagade mat för hela familjen, att jag var 7 år första gången jag kokade ris och hur glad jag blev när jag klarade det. Att kunna göra saker själv är viktig för att kunna klara sig och förstå att allt kräver arbete och ingenting är gratis.

Sedan på kvällen innan de skulle gå och lägga sig började jag stryka kläder jag hade tvättat när de gick ut med sin mamma till parken efter att hon hade kommit tillbaka från marknaden, det var då det hände.

Min son kom till mig och frågade om han kunde försöka stryka. Jag sa ja, det är klart att du kan försöka, och medan han strök örngotten sade han att han måste lära sig att stryka, att han behöver lära sig det, och givetvis blev hans syster också intresserad att prova att stryka.

Jag blev glad, när jag insåg att han hade lyssnat när jag pratade med honom efter bråket, och jag blev glad för att jag lyckades kontrollera mig och inte blev för hårt mot honom och att jag pratade med honom. Jag insåg också att vi var ensamma när vi pratade och att kanske det är det som behövs, att ge honom sin egen tid, utan syskon och mamma, vår egen tid, där vi kan prata bara han och jag.

Hur som helst det kändes bra.

Salam

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s