Var är min Hdidan?

I flera dagar har dottern bett mig komma och ha iftar och titta på Hdidan. Hdidan hör tätt ihop med ramadan. I alla fall för marockaner. Ungefär lika tätt ihop som harira och halwa chbakia. Jag har aldrig sett Hdidan förut. Så igårkväll fick jag göra det och njuta av ramadan på marockanska med alla tillbehör.

Så nu känner jag till Hdidan – och kvinnorna kring honom, som påminner om Anagina och Khadije… Men jag kan inte till fullo uppskatta denna humor som inte är välbekant för min kultur – och jag förvånas varje gång över hur väl min dotter är integrerad i både allt det svenska men också i  allt det marockanska som finns i hennes liv genom hennes släktingar. Hon har verkligen ärvt ner den där typiska marockanska stoltheten över sitt ursprung, sin kilometerlånga släkttavla med ursprung  i Andalusien, och Ahlul Beit,  och till och med sånt som Hdidan…

På sätt och vis avundas jag henne. Så säker och trygg i sin självbild, positivt bekräftande all den kulturella mix hon är och hennes uppenbara glädje över det.  Fast samtidigt är hon inget annat än svensk, med svenska värderingar, svenska tolkningar och sätt att vara. Kanske ger denna möjlighet som hon har – att fylla på till sin identitet från sin pappas hemland – henne en extra trygghet: ungefär: ”OK behandla mig som svensk med samma rättigheter som alla andra här. Men om ni inte gör det är det fel på er och inte på mig. Och dessutom är jag stolt över mig själv, jag äger mer än ni i kulturellt arv och om jag åker till Marocko vet jag att jag behandlas där som en drottning. För så är det där. Där är även gäster välkomna – för att tala om oss som har någon rot där.  Fattar ni inte det är ni bara korkade.”

Värre för mig som inte har någon rot i något muslimskt land. Ingenstans att hämta riktig drottning-behandling från.  Jag flackar bara runt i olika muslimska länder nät jag har möjlighet till det. Aldrig helt hemma men aldrig helt främmande heller. Aldrig med möjlighet att stanna eller återkomma så många gånger.  Alltid är det nån diktator eller militärjunta som ser till att det inte går mer. Så tell me, ni som menar att jag eller mina gelikar inte är hemma i Sverige:  vart sjutton är jag hemma då? Inte är det i Finland i alla fall. Jag läser bruksanvisningar på svenska för på finska är det för jobbigt. Och jag kan inte föra ett samtal på något fackspråk på finska.  Jag vet inget om det samhället. Hela det nutida läget är helt främmande för mig. Så säg inte att Finland är hemma. Det är bara ett semesterland. Så det måste väl vara här.

Men var är min Hdidan som jag kan skratta åt som min dotter gör?

 

Annonser
Det här inlägget postades i Helena B.. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Var är min Hdidan?

  1. SaraSaadouni skriver:

    Vilken nostalgitripp jag fick göra nu med klippet med Hdidane. För mig tillbaka till Ramadan i Marocko, med hrira, chebbakie, mnsemmen, baghrir olika taginer etc. Hela släkten som följer hdidne på 4 olika tv apparater.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s