FEMTE RAMADAN

FEMTE RAMADAN
Jag vaknar och hittar Adam liggande framför TV:n under ett täcke. Under gårdagen komm jag och han överens om att vi skulle läsa Koranen och memorera den innan han åker hem till sin mamma. Hon ringde under gårdagen och ville att han skulle komma hem till henne. Jag säger åt jhonom att gå och tvätta sig och att det är dags att börja jobba med memorisering. Då jag har försökt hitta en bra motivator för att han ska komma igång med att lära sig mer så har jag sagt till honom att jag ska ge honom 1000 kr för varje Juz han lär sig. Jag är ingen vän av piskmotivatorer och det kanske kan te sig profant at han skulle belönas med pengar men det fungerar ju inte heller att hota sitt barn till att lära sig. Jag satt ner med honom och så frågade jag varför han skulle memorera koran. Han tittar på mig och säger: – För cashen! (givet svar). Jag förklarar för honom och säger när vi gör saker bedöms de av vår avsikt och om avsikten för att lära sig är pengar så är det det man får. Men om avsikten är för att man älskar sin skapare och gör det för hans skull så är det bättre. Om ahn ger en pengar o processen så är det bara en bonus. – så varför gör du det här? Han svarade blygt: Fär Allahs skull.
Bra då började vi. Jag läser upp verserna med en melodisk röst och han repeterar dem. Sedan ber jag honom att räkna varje vers på sina fingrar och tänka på ett begrepp som är ett nyckel ord i varje vers. Till exempel: ”I Allahs den Nåderikes den Barmhärtiges namn” då får han tänka på att Allah är den jättesnälle alltså pekfingret representerar snällhet och basmallah. Då kombinerar jag det taktila visuella och auditiva så att så många delar av kroppen är aktiv i inlärnigen.
Efter att han har memorat några verser ger jag honom en sammanfattning av suran på svenska så att han ska veta vad den handlar om och han verkade nöjd.
När han är klar sätter jag mig och läser surat ul Rahman Den Nåderikes kapitel och reflekterar över människans behov av leva ett balanserat liv i balans med skapelsen och det sunda förnuftet. Hur människan kommer från en krukmakar lera vilket har visat sig att vi har mycket gemensamt med jorden vi kommer ifrån. De två haven vilka har en barriär mellan sig alltså salt och sötvatten. Koranen är sannerligen för de som reflekterar. Hoppas man tillhör dem.
Sedan blev dags att slå tvättrekord och jag kör tio maskiner i tvätten och lyckas väl med det logistiska uppgiften att synkronisera maskiner som sätts på och stängs av torktumlare och torkrum och 7 timmar senare var man klar.
Dags att äta. Broder Mustafa, en kär vän som konverterade till Islam för drygt 1,5 år sedan ringer mig och säger att vi träffas klockan halv tio i Vårberg och att vi har fått klartecken om att åka hem till broder Amar i Fittja. Vi kommer dit och chillar på hans rum där sköne broder Hasham väntar och vi omfamnar varandra. Jag kommenterar hans pompösa inredning med att han kör Scarface style i hemmet. Vi skrattar gott tillsammans och vi slår oss ner och inväntar fastebrytningen. Den kommer och jag gör böneutropet och vi bryter fastan med vatten och dadlar. Hans mor har gjort underbar pakistansk mat och vi kan inte annat än att fulltändigt njuta av kycklingen, lammgrytan och köttfärssåsen och vi blir ingen annat än kraftigt mätta. Efter att ha haft ett mysigt samkväm med Amir Hasham, Amar och Mustafa.
Vi sätter oss i bilen och där småpratar vi och han berättar att folk pratar bakom min rygg. Jag höjer på ögonbrynen men det förvånar mig inte.
Vad säger de frågar jag nyfiket.
De säger att du inte är på den rätta vägen och att du är vilse i din förståelse för religionen. Jag skrattar och säger trevligt. Vad mer?
De säger att du skryter om att du varit muslim i 20 år.
Jag lyssnar eftertänksamt på de t som han säger.
Det känns så tråkigt att det är Ramadan och folk håller på att baktalar varandra säger han uppgivet.. Sant säger jag. Jag förklarar vad det hela handlar om och att påståendet inte stämmer utan att det är ryckt ur sin kontext. Jag förklarar den lite tråkiga konflikten som var anledningen till varför saker och ting sades i stundens hetta mellan mig och en viss person. Jag bad den personen om ursäkt. Jag fick ingen av honom. Sånt är livet. Konflikter är en del av livet och allt handlar om hur man löser dem. Vi muslimer ser sällan den stora bilden och vi faller in i tjafs om småsaker. Vårt hus brinner ner samtidigt som vi studerar manualen för att lära oss hur den nya platt- TV:n fungerar. Förlåtelse är det bästa sättet. Då kan man sova gott och tyrannerna får sitt straff för eller senare. Vi ber Isha i Vårberg och sedan skjutsar Mustafa mig hem. Välsignat.

Annonser
Det här inlägget postades i Raheem G.. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s