DEN TREDJE RAMADAN

 

Upp-ploppande dyker ett meddelande upp på min dator och jag ser Helena i min meddelande skärm på FB. Efter att ha önskat mig en Ramadan kareem ställer hon mig den relevanta frågan om jag ville blogga under Ramadan. Jag, blogga? Vilken fråga. Jag som aldrig kunnat skriva dagbog för femtio öre än mindre smälla upp den på nätet i dessa exhibitionistinfluerade tider. Efter lite betänklighet så bestämde jag mig för att köra på. Jag kan ju publicera en dikt eller två så jag skicka henne ett meddelande med en dikt om ramadan jag skrev häromdagen den lyder som följer:

30 DAGAR AV VÄLSIGNELSE

Från himlen sändes välsignelsen
Buren av änglars vingar
Friden spreds i människors hjärtan
Glädjen fyllde var själ
Generositeten kunde bara flöda
När själen prioriterades framför föda
Nedfall på nedfall på nedfall
Vi öppnar våra hjärtan
Lystrar till Den Barmhärtiges kall
Lägger ner våra vapen
Gräver ner våra dispyter
Nåden tas emot när energin tryter
Ingen skäller ingen ryter
Kärlek från bror till syster från förälder till barn
Smaken av sanna lyckan fås bara under Ramadan.

Efter att ha chattat med folk om olika inlägg jag gjort som varit av politisk karaktär inser jag att det snart är djuma time och jag skyndar ut genom dörren. Dock kommer jag på att jag skulle förbi grannen vars bil jag hjälper att sälja. Jag svänger förbi henne en sextioårig kvinna som inte orkar ta hand om säljandet själv och jag redovisar för henne hur det går. Vi tvingas att gå till en bankomat för at hämta ut pengar till bilmekanikern och jag inser att jag blivit hopplöst försenad till fredagsbönen och min artighet ger mig inte utrymme att stressa grannfrun. Jag kommer att få be bland skorna tänker jag betungande. Men det blev inte så. Jag fick be utanför moskén på marken men al hamdulillah jag hann med i andra rakan. Inte mycket till fredags bön och jag inser att belöningen var nog inte mycket att hurra för denna gång. Man kan inte alltid lyckas tänker jag medans jag funderar på de gånger jag faktiskt kommit i tid. Nedanför moskén står Kitimbwa Sabuni och diskuterar politik och jag hakar på debatten och vi konstaterar att det behövs en vidare och mer rörlig intellektuell debatt bland den muslimska gemenskapen och at man behöver kunna se saker ur olika perspektiv utan att klanka ner på varandra. Vi kommer överens om att det är dags för en uppföljning av den föreläsning jag hade hos Afrosvenskarna sist som handlade om den arabiska vårens vara eller inte vara. Vi sklijs åt.
Då jag bokat tid hos frisören klockan 16.00 blir det till att vänta någon timme. Jag går in i moskén och gör två rakat slår mig ned bredvid en pelare och skriver en dikt som handlar om hur man kan känna sig tyngd i tankarna ibland

TYNGDEN Mina tankar tynger mig
Tynger mig ner likt en ryggsäck fylld av sten
Får mig att sjunka genom marken
Låter jorden sluka mig
Mina tankar tynger mig
Drar mig ner i vattnet
Dränker mig i frustrationens mörka insjö
I den kalla dyn av hopplöshet omgiven av vatten
Lungorna söker det glädjande syret
Där i den mörkaste av platser
Slits jag mitt itu
Av den starkaste inre vilja
I min kroppsliga destruktion
Min själ kan finna sin liberation
Frigjord till fullo på den kallaste av platser
På det djupaste av djup
Där i det mörkaste tillstånd
Jag kan finna det renaste ljus
Där i myllan
Där i dyn
Omslukad av mörker längtar jag till skyn
Längtar till det tyngdlösa tillståndet
Längtar till den rena energin
Strävar efter den godaste gärningen
Strävar efter hoppets kärlek
Ljuset ser mig i mitt mörker
Låter jord och vatten försvinna
I ny form står jag där
I min fulla potential
Människa i dess renaste essens.

Efter att ha läst lite i min bok ”Tusen strålande solar” som handlar om ett par kvinnor i krigets Afghanistan skriven av Khaled Hosseini, går jag till frisören och får vänta där i 30 minutter till och diskuterar där läget i Egypten med en av frisörkollegorna på salongen. Han visar mg demonstrationer från något selafi jihdad parti som vill etablera en islamisk stat i Egypten och jag ser inbördeskriget i världens moder komma flera steg närmare. Salongen som ligger på Folkungagatan drivs av en tunisisk broder som jag känt i många år och han har alltid gjort mig nöjd i håret. Vi kommer in i dagens situation bland muslimer och ve den som inte reflekterar över det ömkliga tillstånd Profeten Mohammeds (S) nation befinner sig i.
Min frisör på Salong Boheme snaggar mig som han alltid har gjort sedan 12 år tillbaka och nöjt basunerar jag ut på fb att jag nu är offentligt snaggad. Lite reklam är aldrig fel tycker jag. Den som jobbar bra ska belönas. Så är det. Jag strosar uppför Folkungagatan och ringer broder Hasham under tiden.
Hans förslag för kvällen är att vi bryter fastan i den bengaliska moskén på Söder och jag inser att jag är fast då det nu inte finns tid att åka hem. Jag promenerar istället längs söders folkrika gator med allsköns människor som flackar runt på jakt efter allt detta liv har att erbjuda. Jag är bara en fastande som väntar på att bryta dagens fasta. En av alla som ingen märker då jag försvinner bort mot Slussen där jag slår mig ner längs vattnet och hamnar i en diskussion med broder Hasham om tidig muslimsk historia och de källor som finns att tillgå och hur vi kan förstå den ur olika perspektiv. Verkar som livet är en evig diskussion ibland och jag klagar inte.
Jag väntar och läser mer i min bok som blir allt mer och mer spännade. Afghaner verkar verkligen ha levt et surrealistiskt live under de sista decennierna av krig med sovje kommunister, krigsherrar och talibaner. Efter ett par timmar vid vattnet byter jag plats och börjar röra mig tillbaka mot Söder igen. Jag träffar upp broder Shafkat eller Cat som jag från och med idag kallar honom då det är svårt att hitta en kattigare broder och han tar mig till moskén.

Den låg där på kocksgatan lite undangömd och vi träder in och möts av en rödsvart flagga med texten Mohammed Rasool Allah på. Då vet man absolut att man kommit rätt utan tvekan. Vi slår oss ned andaktigt och inväntar disciplinerat böneutropet samtidigt som broder Imad ur rahman håller en nasiha. Energin stiger i lokalen samtidig som folket under Imamens dua inser att snart är denna dag av fasta slut. Äntligen skall man välsignat få ta del av mat och dryck och fylla sina kamelpucklar till dagen därpå. Vi gör dua och plötsligt hör vi böneutroparen kalla till bön och lika snabbt som han startade hade vi släckt den värsta av hunger och törst med dadlar melon och saft. Vi ställer oss till bön gör våra nedfall och när den är klar sätter vi oss samtidigt som en enkel risrätt dukas fram. Då inga bestick kom med äter vi den med händer vilket inte är det lättaste men den starka maten lät sig smakas och ytterligare en dag av fasta är förbi. Välsignat.

Annonser
Det här inlägget postades i Raheem G.. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s